Manchester United

 

I nästan 94 minuter så hade United med ett mycket reservbetonat lag slagit ut ett, minst sagt, halvt ordinarie Chelsea. En helt otrolig prestation och bara ett, enligt Sir Alex mycket orutinerat och okyligt, bolltapp av Nani som Chelsea kunde starta ett anfall där Scott Wootton hamnar lite snett och Chelseas andra straff i matchen blir svår att argumentera emot. Och Hazard gör det otäckt kyligt när han rullar in 3-3.

4-3 är ett ofantligt stort misstag av Wootton, återigen inblandad. Ska man nicka tillbaka bollen mot målvakten, vilket han försöker, måste man vara 100% säkert på att det här kommer gå bra. Men bollen är inte ens i närheten av Lindegaard utan blir en riktig frispelning av Sturridge för inte gör något misstag. Ramires gör utan problem femman och Giggs reducering kom lite för sent för att United skulle hinna etablera ett tryck.

 

Frustrerande som fan att det är så nära men så snubblar vi på målsnöret.

 

Direkt efter matchen satte jag mig och googlade fram övergångssummorna på spelarna som deltog i matchen. Som en form av rehabilitering för en dålig förlorare, att vända besvikelsen till en stolthet av vad som hände på Stamford Bridge igår kväll.

Ligacupen är en cup där lag spelar med reservbetonade lag. Man vilar några av de stora. Vissa lag vilar ett par spelare, några nästan hela laget. Och det är mycket av charmen med cupen. Jag tycker det roligaste med matcherna är att man får se spelare som man bara får se några få gånger per säsong i A-lags sammanhang. Vilket är oerhört roligt att se spelare som kanske, om ett eller några år kan ha en lika stor roll som Ferdinand, Carrick eller vad Rooney har idag.

Och trots att vi spelar på kanske svåraste arenan i England. Trots att vi möter ett lag som extremt revanchsuget, och trots att Chelsea ställer upp med betydligt mer rutinerade spelare än United (nåja det fanns några undantag). Så ställer Ferguson upp med spelare som flera säkert inte ens hört talas om.

 

Jag kom hur som helst fram till att Uniteds lag är inköpt för ca 600 miljoner kronor, startelva+inhoppare. Där Anderson och Nani står för gott över 350 miljoner. Anledningen till detta är givetvis att United inte betalat för egna produkter, samt att spelare som Powell, Büttner och Chicharito inte köpts in för några stora summor.

Chelsea däremot, spelade med ett lag de köpt in för ett värde på nästan 2 miljarder kronor. Ryan Bertrand var den enda jag inte hittade någon övergångssumma för och får väl, med vissa mått mätt, räknas som en egen talang (född 89 kom till Chelsea 2005).

Medan United slängde in Powell, Tunnicliffe och Macheda slänger Chelsea in 800 miljoner kronor inköpen Oscar, Hazard och Ramires.

Chelsea startade matchen med fem spelare som spelade i ligan i söndags och bytte in tre som även de startade då. United startade med en, Rafael. De tre som kom in var inte någon med på bänken mot Chelsea i ligan.

 

Pengar är inte på något sätt allt men det var en stor skillnad på typen av lag, den individuella klassen på spelarna. Men trots detta, sättet som United stod upp mot Chelsea var helt fantastiskt och det är svårt att inte vara stolt över hur vi genomförde matchen, och på vilket sätt det gjordes. Stor respekt till grabbarna på planen och chefen.